Emmas tankar kring utredningen om årskurs 6

Man tar upp flera saker ur ekonomiskt perspektiv, som klasstorlekar och vikten av att dessa ska vara stora, men barnperspektivet uteblir.

Det görs ingen analys kring om det ekonomiska perspektivet drabbar barnen och om mindre klasser till exempel skulle minska trycket på SU-grupperna.

De tar upp att klassrummet är ungefär lika stora på de olika skolorna men jag skulle önska se vad ytan per elev på rast- och uppehållsytor är på Häggvall för att bedöma trångboddheten, men tanke på hur många fler elever den inrymmer nu än då den byggdes.

Jag förstår inte varför man utgår, utan grund för det antagandet, att lärare skulle tacka nej till att arbeta på Myggenäs jämfört med Häggvall. Varför? Och om man ska arbeta som lärare ingår väl betygssättning som en del av uppdraget?

Tycker även att det är orimligt att ställa årskurs 6 behov i relation till förskolans problem med att förflytta mat. Man kan inte ställa barns behov mot varandra, eller som i detta fall en enhets barns behov mot en annan enhets arbetsmiljöproblem.

Vad gäller Elevhälsan har de flesta splittrade tjänster i Sverige idag med arbete på flera olika skolor. Har svårt att tänka att detta skulle påverka rekryteringsmöjligheter stort. Dessutom är de ju centralt styrda och bör väl kunna täcka upp för varandra vid sjukdom?

Framför allt ser man att 28,4% av årskurs 5 vill vara kvar på mellanstadiet och 21,7% av årskurs 6 önskar de kunnat få vara kvar.

Bland annat uppges trygghet som en faktor. Att en så stor andel elever ska behöva känna sig otrygga väger enligt mig tungt. Det är då inte ett fåtal.

Jag tycker också att det är anmärkningsvärt att man tillfrågat elever men inte föräldrar. Föräldrar besitter stor kunskap om sina barn, deras behov och kan också märka av sitt barns mående på ett annat sätt. Är man rädda för att ta del av vad föräldrarna har att säga?

Emma Lennholm (S) ledamot i Kommunfullmäktige och ersättare i Barn och Utbildningsnämnden.