Sveriges sjukvårdskris är ett nationellt ansvar ignorerat av regeringen
I skuggan av en eskalerande sjukvårdskris, den värsta sedan 1990-talet, kastas Sverige in i en tumultartad period där regeringens handfallenhet och felriktade prioriteringar har blivit allt mera uppenbara för allt fler.
Skattesänkningar går tydligen alltid före värnandet av välfärden. Med en SD-ledd regering vid rodret och en sjukvårdsminister som verkar oförstående inför krisens magnitud, står landet inför en prekär situation.
Trots statsminister Ulf Kristerssons löften om att ingen skall behöva sägas upp från vården varslar flera regioner om stora uppsägningar och inget har ändrats efter regeringens besked om de alldeles för små extra anslag som kommer i vårbudgeten.
De besked som kommit om 6 extra miljarder till regionerna är tyvärr, som någon beskrev det, att sätta plåster på ett benbrott. Det kanske lindrar något för stunden men botar inte problemet på riktigt.
Sverige står inför en av de mest allvarliga sjukvårdskriserna sedan 1990-talet och när sjukvårdsministern Acko Ankarberg nonchalant förklarat krisen som en biprodukt av pensionsavsättningar och administrativ ineffektivitet, blir det tydligt hur avlägsen regeringen är från sjukvårdens råa verklighet.
I Västra Götalands Regionen har vi budgeterat med underskott i två år för att klara sjukhusens ekonomi. Men då behöver regeringen också ta sitt ansvar annars skapas en osäkerhet om den långsiktiga ekonomiska uthålligheten som inte bara påverkar sjukhusens ekonomi utan också de anställdas och patienternas välmående.
En prognos från Sveriges kommuner och regioner (SKR) för 2024 visade att regionerna sannolikt kommer att gå med ett sammanlagt underskott på cirka 24 miljarder kronor. Som svar på detta tilldelade regeringen endast 6 miljarder.
Så löftet från statsministern om att ingen ska sägas upp i sjukvårdskrisen hade varit mycket bra –om det inte varit som så mycket annat från statsministern bara tomma ord.
Benny Halldin (S) ledamot i regionfullmäktige och kommunfullmäktige.